HEMMA!

Det första vi såg när vi landade på Arlanda var My som hängde polynesiska blomstergirlanger runt våra halsar :o) Och Max & Maja välkomnade med ett nystädat hus :o) Underbart att få krama dem igen - och höra om allt som hänt dem! Roligt att få ge dem presenterna och visa bilder och filmer.

Den största chocken med att komma hem var annars att konfronteras med den svenska nyhetsbevakningen efter att i tre veckor följt den polynesiska, franska, engelska och amerikanska. Dagens största nyheter var enligt våra två Stockholmska kvällstidningar att en känd skådespelare skall ha urinerat på en byggnad i huvudstaden samt att "77-årige Elof inte fick köpa öl". Vi fick också veta den fruktansvärda konsekvensen av den skandalen som nu medförde att "hela världen skrattar åt svenska ICA". Ursäkta så mycket, men jag tror att världen skiter högaktningfullt i 77-åringen på ICA! Världens andra nyhetsbyråer har nämnligen fullt upp med att rapportera om klimatkrisen, stundande världskrig, krisen i Turkiet, naturkatastrofer, terrordåd, Burma, amerikanska räntan, Pakistan och annat mer omvälvande än den svenska alkohollagstiftningen. För övrigt är nu den fysiska resan slut. Det enda som återstår är att hitta rätt i tiden och att redigera och lägga ut lite videofilmer. Och därmed borde också den är bloggen sluta nu. Den var ju avsedd att beskriva vår resa till Söderhavet och det uppdraget är nu slutfört. Men jag har börjat gilla det här med att blogga..... Kommer hela tiden på små saker som var roliga och intressanta - sånt jag inte skrivit om. Så vem vet? I en eller annan form kanske bloggandet fortsätter? Ni som prenumerar på feeds/atom från den här sidan lär ju upptäcka när och om något nytt händer!? Tack för att du har följt med på resan! Välkommen att höra av dig om du planerar en resa till Paradiset och vill ha tips!

SOLUPPGÅNG I PARIS

Vyerna skiftar.

Efter att ha vant mig vid att vakna till dånet av vågor som bryter mot korallrevet och tittat ut mot en gyllene vattenhorisont, vaknar jag i dag lagom för att se Paris CDG vakna till liv.

Vi bor på Sheratonhotellet mitt på flygplatsen.

En ganska ny, mycket spektakulär skapelse som ligger inne på plattan.

Landar på Arlanda ikväll - Air France strejken avblåstes nu på morgonen.

Återfärden mot verkligheten har börjat.

LEKTIONER I TÅLAMOD

Ibland har jag tänkt att uppgiften med mitt liv i den här inkarnationen är att lära mig tålamodets konst.

Har fått rika övningstillfällen och tycker att jag gjort vissa framsteg.

Och i dag var defenitivt dagen för mitt mästarprov!

Kom av Airbus planet i Los angeles bland de första men var SIST ut från passkontrollen efter 1,5 timmas köande..

Skällde visserligen lite på den passkontrollant som slutligen tog sig an oss. På att hans kollegor jobbat sig igenom vår kö med en sådan ofattbar långsamhet. Var för övrigt ganska tålmodig.

I kön till Air France biljettdisk i Paris - och när vi expedierades - var jag också snäll och duktig. TROTS att ärthjärnorna i Tahiti hade ändrat våra namn till Veronica och Lars OCH dessutom lyckats annulera hela vår bokning mellan Paris och Stockholm. Så att vi utan god övertalningsförmåga OCH stort tålamod varken hade fått resa hem eller fått hotell- & matkompensation för inställt flyg.

Sitter nu på ett RER snabbtåg på väg in till Paris för att äta middag. Ett snabbtåg som visat sig vara långsammare än Roslagsbanan vid strömavbrott.

En olycka med tåget framför oss gör att vi vid varje station måste stanna i 10 minuter och hela tiden tackas för det stora tålamod vi visar.

Jag har inte skrikit eller varit otrevlig på hela dagen. Behandlat alla jag mött och som ställt till det för oss med respekt. OCH faktiskt överlevt denna tålamodsprövande dag UTAN några större blodtryckshöjningar.

Så jag har nog klarat mitt mästarprov i tålamod idag!

HOPPLÖSA USA..

Vad gör de egentligen i amerikanska säkerhetskontroller?? Tre timmar hade vi på oss att byta plan. Ca. 300 meters promenad. Skulle vara stensäker tidmarginal i vilket land som helst. Utom USA. 1,5 timme behövde de på sig för att slussa en liten Airbus genom passkontrollen. Sedan ska man UT och IN igen. Begreppet transitpassagerare existerar inte på LAX. Och kön till den NYA säkerhetskontrollen står HELT stilla. Så om vårt Air France plan INTE hade varit försenat - då hade vi inte kommit med. (För till Paris kommer vi - får sedan sova där och är bokade på ett morgonplan dagen därpå.) Är det USA som är så känt för sin service? Är det dit vi skickar alla som ska lära sig effektiv service? Jag bara undrar.... Väldigt mycket undrar jag faktiskt.

MY, MAJA & MAX!

Om ni läser det här och har planer på att komma och hämta oss på flygplatsen: Vi såg just på CNN att Air France kabinpersonal strejkar, att plan ställs in och att det är kaos. Kabinpersonalen som bor här på hotellet säger att Polynesien inte påverkas av det. Så till Los Angeles lär vi i alla fall komma. Däremot vet vi ingenting om USA-Europa flygningarna. Eller Paris Stockholm. Ni har alla våra flight nummer. Så kolla med Air France hemsida eller med Arlanda om inställda eller försenade Air France flyg innan ni åker ut till Arlanda. Vi saknar er HUR MYCKET SOM HELST! Tack för att ni lät oss åka på den här resan och tog ett sånt ansvar själva. För det här var mitt livs DRÖMRESA!

Älskar er!!

KONSTEN ATT ÅKA GRATIS TAXI

Vår sista dag i paradiset har vi shoppat lite och tagit det lugnt. För er som liksom jag tycker om att shoppa på semestrar, köpa kläder och så, är detta ingen toppendestination. Alla kläder är storblommiga och prydda med vita stora bomulls spetsar. Dessutom är de ju - som jag tidigare nämnt – så pass storvuxna härnere att den minsta storleken ofta är XL eller XXL.

Det man handlar här är pärlor.

Svarta pärlor.

Vackra, magiska gröna, svarta, blåa, gråa och rosa saker. Det är också ett tips till hur ni kan åka gratis taxi här! Åk till Tahiti Pearl Market! (För ni kommer garanterat att köpa pärlor när ni är härnere. De finns i alla upptänkliga prisklasser. ) På nedersta våningen säljs toppkvalitets pärlor. Högst upp pärlor av lägre kvalitet. De bjuder på taxi hem och de bjuder på taxi t/r när man kommer tillbaks för att göra sina smycken. Arbetet är gratis. Man betalar bara en moderat materialkostnad.

TILLBAKS PÅ TAHITI

Att komma tillbaks till Le Meridien på Tahiti kändes lite som att komma hem. Anläggningen som inte ser så kul ut på foton är en riktig pärla! Kommer du någon gång hit ner är det här du ska bo! För efter den långa flygresan it är det skönt att landa in lite. Och inför hemresan måste man ofta bo en natt på Tahiti då långflygningarna går tidigt på morgonen.

Den gästfrihet och vänlighet som Polynesien är så känt för, kan vi nu konstatera är en lite överskattad myt. UTOM här på hotellet. Det är den absolut vänligaste personal vi har mött på hela vår resa. Om SSQ (Scandinavian Service Quality Award) hade funnits här – skulle Le Meridien Tahiti vinna storslam! Alla ler, alla tycker om att ta hand om oss och alla bryr sig om hur vi har det. Kärlekfull service är ett bra sätt att beskriva bemötandet här. Idag har det varit två bröllop på anläggningen. Så den sortens kärlek är också ständigt närvarande. NU förstår jag också till fullo det som Laurence (PR- & Marketing manager) berättade för mig för tre veckor sedan. Det här om att Rae Rae:s är uppskattade inom service närningen. INGEN får en att känna sig så varmt välkommen som en Rae Rae i Polynesien!