Tauono – trädgårdsmästaren på Aitutaki och en kopia av Anthony Quinn – hade plockat ihop vad han tyckte vi behövde under våra dagar ute på ön. Så frukostarna bestod av passionsfrukter, papaya och vattenmelon med rostat bröd och kaffe. På verandan. Med utsikten.
Lagunen var vårt givna första bad varje morgon. Eftersom vi lovat barnen att inte bada med hajar hade jag noga försäkrat mig om att inga sådana kunde ta sig in där. Åtminstone ingen som var större än en guppi. Så det kändes mycket tryggt. Stundtals var lagunen mycket ström. Man kunde ligga på ett ställe och simma så hårt man orkade utan att röra sig ur fläcken vissa tider, vissa dagar. Förklaringen hade att göra med blåst och vågor. Kraftig vind och stora vågor utanför revet skapar starka strömmar. Men eftersom lagunen på bägge sidor mynnade ut i grunda sandbankar så kändes det inte som något större problem.
Vad ingen hade talat om för oss var att vi skulle bli tre i huset.
Vår inneboende var en spinkig liten katt. Första dagen gjorde vi vad vi kunde för att värja oss från dess envetna kontaktsökande. Tycket inte om den men sa samtidigt. Förmodligen kommer vi att tycka om det här lilla kräket när vi åker härifrån.
…och så blev det.
Hennes funktion på ön var att rensa huset från möss. Och uppenbarligen gjorde hon ett gott jobb.
Tauono – trädgårdsmästaren på Aitutaki och en kopia av Anthony Quinn – hade plockat ihop vad han tyckte vi behövde under våra dagar ute på ön. Så frukostarna bestod av passionsfrukter, papaya och vattenmelon med rostat bröd och kaffe. På verandan. Med utsikten.
Lagunen var vårt givna första bad varje morgon. Eftersom vi lovat barnen att inte bada med hajar hade jag noga försäkrat mig om att inga sådana kunde ta sig in där. Åtminstone ingen som var större än en guppi. Så det kändes mycket tryggt. Stundtals var lagunen mycket ström. Man kunde ligga på ett ställe och simma så hårt man orkade utan att röra sig ur fläcken vissa tider, vissa dagar. Förklaringen hade att göra med blåst och vågor. Kraftig vind och stora vågor utanför revet skapar starka strömmar. Men eftersom lagunen på bägge sidor mynnade ut i grunda sandbankar så kändes det inte som något större problem. 
Vad ingen hade talat om för oss var att vi skulle bli tre i huset.
Vår inneboende var en spinkig liten katt. Första dagen gjorde vi vad vi kunde för att värja oss från dess envetna kontaktsökande. Tycket inte om den men sa samtidigt. Förmodligen kommer vi att tycka om det här lilla kräket när vi åker härifrån.
…och så blev det.
Hennes funktion på ön var att rensa huset från möss. Och uppenbarligen gjorde hon ett gott jobb.
1 kommentar:
Ååååh! Ni skulle ha tagit med den hem!
Saknar er, hoppas ni har det jättebra, men det verkar så! pusspuss
Skicka en kommentar