Det ÄR verkligen så vackert som bilderna man får upp när man Googlar! Vattnet har alla den blåa färgkartans vackraste nyanser. Palmerna trängs med varandra i en sprunkande grönska och vattnet innanför korallrevet är lugnt. Riktigt, riktigt lugnt.
Folket är vänligt och kärleksfullt. De tar hand om sina turister här.
Priserna är fantastiska! Ungefär som att åka taxi i Peking – man tror att de glömt en nolla – eller två. Underbart som kontrast till Tahiti där bara frukostarna om vi varit alla fem skulle ha kostat 12.000 Sek för en vecka!
Alla är nyfikna på oss. När vi talar om att vi ska bo fem dagar på One Foot Island höjer de förvånat på ögonbrynen och säger ”people don´t normally stay there” Första gångerna började vi oroa oss för vad vi gett oss in på. Men alla tillägger att vi kommer att få det underbart där.
Belinda har bokat in oss på en kryssning som kommer att släppa av oss därute. Sören har hyrt en kajak som vi ska ta med oss och vi har börjat förbereda våra matinköp.
Då och då är affärernas hyllor ganska tomma här på Aitutaki. Men imorse kom fraktfartyget. Det stannar utanför revet – därifrån körs containrarna in på små pråmar till hamnen där de lastas av. Små truckar kör sedan ut dem på ön och dumpar dem i folks trädgårdar eller direkt utanför affärerna på gatan. Så vart man än åker idag står det containrar. Och imorgon lär utbudet i affärerna vara större.
Passionsfrukterna härnere är makalösa! Men när vi frågar efter dem i affärerna säger de – De köper ni inte. De plockar ni! Samma sak med mango och papaya. De har de visat oss hur passionsfruktsträdet ser ut – så vi ska ut i grönskan och leta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar