Den ön som vi drömt så mycket om. Den ö vi letat bilder från och ön som var vårt
egentliga mål på den här resan. One Foot Island.
En av historien om hur ön fick sitt namn handlar om en man som i stället för att slänga sin döda fru till hajarna, steg i land på ön för att begrava henne. Av någon anledning blev han upptäckt och jagad då han klev iland. Han lyckades begrava sin fru och lämnade bara ett enda fotavtryck på ön. One foot Island. Men uppifrån luften ser ön ut som en fot, så det är valfritt att tro på den legenden.
Vi hoppade på en av Lagoon Cruise båtarna på fastlandet för att ta oss ut till ön. På vägen dit stannade vi till vid en legendarisk ö. Tankningsstationen för TEAL båtarna. De ”flygande båtarna” som på 50-talet flög ”The coral route” mellan Fiji och Tahiti. Flygplanen var luxöst inredda och var på den tiden ett av de legendariska färdmedlen 
som låg i samma klass som Orientexpressen. Marlon Brando och John Wayne var bland andra dåtida storheter ofta sedda passagerare på dessa plan. Medan det tankades badade resenärerna vid den långsträckta stranden och förfriskade sig med drinkar i en av hyddorna. Husen finns fortfarande kvar och det är idag en lite samling av hyddor som man kan hyra där.
Snorkling stod också på schemat. Naturligtvis. Men den största upplevelsen av dem alla på kryssningen var ändå att få se VATTNET! Aitutakis Lagun beskrivs av många som ett av de 10 ”Must see before you die”. Och jag kan förstå varför! INGENSTANS har jag någonsin sett ett vatten som ens kan jämföras med detta. Varje morgon kommer ett flygplan fullt med turister från huvudön Rarotonga. De skeppas till kryssningsbåtarna för en tur i lagunen och huvudattraktionen är sedan vår ö: One Foot Island.
Mellan ön och nästa ö är en lagun. Den blåaste av dem alla. Den lagun som filmskapare ofta väljer när de skall filma bilden av paradiset. Med den strand som av Englands största resetidning – 
utsågs till en av världen vackraste i konkurrens med världens alla stränder på samtliga kontinenter. Mitt på den stranden låg vårt hus. Där skulle vi bo! Fem dagar ensamma på en av världens vackraste öar!
Besättningen hjälpte till att lasta av våra matvaror, väskan och en kylbox. Den åkte de. Och kvar på ön var bara vi!
Kvällen innan vi åkte hade vi träffat tre svenska tjejer som hyrt ett hus på en öde Tonga-ö. De berättade om sin mardrömsnatt. Om hur golvet saknades, råttorna kröp i hela taket och myrgångarna som gick över deras sovplatser. Om regn och åska och djupa besvikelser.
Så det var med en viss bävan vi låste upp dörren till vårt hus.
Men där var det rent och pryligt. Två våningar, kök, badrum och wc på nedre planet och sovrum med stor veranda och en bländande utsikt över vår egen lagun.
Ingen elektricitet men ett gasolkök och mängder av levande ljus.
Och - vattnet - så blått så blått.
Sören påpekade under våra fem dagar där att jag ungefär 30 gånger per dag
sa ”ser du så blått det är!”
Imorgon kommer fortsättningen om vår tid på ön.
Och ikväll – söndag - kl: 21.00 ska vi chatta med barnen! Då är det morgon hos oss men kväll hos er.
Bilderna här är inte manipulerade.
Det är precis så som det ser ut!
egentliga mål på den här resan. One Foot Island.
En av historien om hur ön fick sitt namn handlar om en man som i stället för att slänga sin döda fru till hajarna, steg i land på ön för att begrava henne. Av någon anledning blev han upptäckt och jagad då han klev iland. Han lyckades begrava sin fru och lämnade bara ett enda fotavtryck på ön. One foot Island. Men uppifrån luften ser ön ut som en fot, så det är valfritt att tro på den legenden.
Vi hoppade på en av Lagoon Cruise båtarna på fastlandet för att ta oss ut till ön. På vägen dit stannade vi till vid en legendarisk ö. Tankningsstationen för TEAL båtarna. De ”flygande båtarna” som på 50-talet flög ”The coral route” mellan Fiji och Tahiti. Flygplanen var luxöst inredda och var på den tiden ett av de legendariska färdmedlen 
som låg i samma klass som Orientexpressen. Marlon Brando och John Wayne var bland andra dåtida storheter ofta sedda passagerare på dessa plan. Medan det tankades badade resenärerna vid den långsträckta stranden och förfriskade sig med drinkar i en av hyddorna. Husen finns fortfarande kvar och det är idag en lite samling av hyddor som man kan hyra där.
Snorkling stod också på schemat. Naturligtvis. Men den största upplevelsen av dem alla på kryssningen var ändå att få se VATTNET! Aitutakis Lagun beskrivs av många som ett av de 10 ”Must see before you die”. Och jag kan förstå varför! INGENSTANS har jag någonsin sett ett vatten som ens kan jämföras med detta. Varje morgon kommer ett flygplan fullt med turister från huvudön Rarotonga. De skeppas till kryssningsbåtarna för en tur i lagunen och huvudattraktionen är sedan vår ö: One Foot Island.
Mellan ön och nästa ö är en lagun. Den blåaste av dem alla. Den lagun som filmskapare ofta väljer när de skall filma bilden av paradiset. Med den strand som av Englands största resetidning – 
utsågs till en av världen vackraste i konkurrens med världens alla stränder på samtliga kontinenter. Mitt på den stranden låg vårt hus. Där skulle vi bo! Fem dagar ensamma på en av världens vackraste öar!
Besättningen hjälpte till att lasta av våra matvaror, väskan och en kylbox. Den åkte de. Och kvar på ön var bara vi!
Kvällen innan vi åkte hade vi träffat tre svenska tjejer som hyrt ett hus på en öde Tonga-ö. De berättade om sin mardrömsnatt. Om hur golvet saknades, råttorna kröp i hela taket och myrgångarna som gick över deras sovplatser. Om regn och åska och djupa besvikelser.
Så det var med en viss bävan vi låste upp dörren till vårt hus.
Men där var det rent och pryligt. Två våningar, kök, badrum och wc på nedre planet och sovrum med stor veranda och en bländande utsikt över vår egen lagun.
Ingen elektricitet men ett gasolkök och mängder av levande ljus.
Och - vattnet - så blått så blått.
Sören påpekade under våra fem dagar där att jag ungefär 30 gånger per dag
sa ”ser du så blått det är!”
Imorgon kommer fortsättningen om vår tid på ön.
Och ikväll – söndag - kl: 21.00 ska vi chatta med barnen! Då är det morgon hos oss men kväll hos er.
Bilderna här är inte manipulerade.
Det är precis så som det ser ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar