Det bästa med Aitutaki är inte baden. Vattnet inne i lagunen är för varmt och efter att ha badat och bott på One Foot Island är det svårt att se skönheten i Aitutakis stränder. ÄVEN om alla som varit där på semester tycker att det är makalöst och underbart. Stranden på One Foot har ju nämnst som en av världens bästa i en stor undersökning. Och nu med facit i handen kan jag ju instämma. Det är svårt att matcha den. 
Det bästa med Aitutaki är mötena med människorna som bor där.
Trädgårdsmästaren Tauno hade sparat passionsfrukter åt mig medan jag var på ön. 6 stora mogna för 2 Nzd – ungefär 9 kronor. Och jag var själv med och plockade dem.
Han var lite nedstämd när vi kom – och när jag frågade hur han mådde – kom en lång lång livshistoria. Och om hur han nu som en följd att det som hänt ska lämna sin trädgård för att leta efter en person i Canada. Han vet inte om han någonsin kommer tillbaka.
Vi bestämde att jag ska skriva. Om han kommer tillbaks får han mitt brev. Annars inte.
Innan vi åkte till Taunos trädgård var vi på utflykt. Vi köpte lite vatten och plockade maten på vägen. Härnere har man samma typ av allemansrätt som hemma. Allt som inte växer på någons tomt får man plocka. 
Så vi plockade papaya. Halvgul solmogen papaya. Mangoträdet i centrum hade klasvis med mogna frukter men efter ett häftigt regn vågade vi oss inte upp och klättra där.
Vi satte oss ute vid vattnet – på en plats i lagunen ungefär mitt emot One Foot Island. Drömde oss tillbaka och åt den godaste papayan jag någonsin ätit!
Härligt! För vi var rätt hungriga efter Bar-B-Q kvällen som bjöd på den äckligaste mat vi ätit på mycket länge.
Vår pärlfiskade värd är många goda saker.
Kock är inte en av dem.
Men trevligt var det. Och kul hade vi. De andra två var – naturligtvis – honeymooners. Kom från Amsterdam och hon var psykolog – så vi hade rätt kul med dem och Ron som blev altmer blarig ju senare natten blev.
Det bästa med Aitutaki är mötena med människorna som bor där.
Trädgårdsmästaren Tauno hade sparat passionsfrukter åt mig medan jag var på ön. 6 stora mogna för 2 Nzd – ungefär 9 kronor. Och jag var själv med och plockade dem.
Han var lite nedstämd när vi kom – och när jag frågade hur han mådde – kom en lång lång livshistoria. Och om hur han nu som en följd att det som hänt ska lämna sin trädgård för att leta efter en person i Canada. Han vet inte om han någonsin kommer tillbaka.
Vi bestämde att jag ska skriva. Om han kommer tillbaks får han mitt brev. Annars inte.
Innan vi åkte till Taunos trädgård var vi på utflykt. Vi köpte lite vatten och plockade maten på vägen. Härnere har man samma typ av allemansrätt som hemma. Allt som inte växer på någons tomt får man plocka. 
Så vi plockade papaya. Halvgul solmogen papaya. Mangoträdet i centrum hade klasvis med mogna frukter men efter ett häftigt regn vågade vi oss inte upp och klättra där.
Vi satte oss ute vid vattnet – på en plats i lagunen ungefär mitt emot One Foot Island. Drömde oss tillbaka och åt den godaste papayan jag någonsin ätit!
Härligt! För vi var rätt hungriga efter Bar-B-Q kvällen som bjöd på den äckligaste mat vi ätit på mycket länge.
Vår pärlfiskade värd är många goda saker.
Kock är inte en av dem.
Men trevligt var det. Och kul hade vi. De andra två var – naturligtvis – honeymooners. Kom från Amsterdam och hon var psykolog – så vi hade rätt kul med dem och Ron som blev altmer blarig ju senare natten blev. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar