PADDLAT MED DELFINER

Vi gav oss ut i morse vid 8-tiden. ”Akta er för strömmarna och paddla inte ut där vid udden” sa han som just hade gett mig paddeln. Jag förklarade att syftet med utflykten var att just paddla runt den där udden för att titta på delfinerna. Han förklarade att pappret jag just undertecknat gick ut på att INTE göra det. Men på något vis så fann vi varandra och vårt samtal slutade med att jag fick en massa goda råd om hur jag bäst skulle ta mig runt udden oc ut den skyddade lagunen. ”Fast jag förstår inte alls varför jag står och säger allt det här till dig – för det FÅR jag inte göra” sa han och tillade att han hoppades att ingen som såg oss skulle ringa frontdesk. För i så fall skulle han bli tvungen att komma och hämta oss. Det var ingen som ringde frontdesk. Så vi fick vårt möte med de vilda delfinerna ute i det fria! Fsat lite läskigt kändes det ju faktiskt.. Jag som hade lovat barnen att hålla mig ifrån hajarna. Fast det var nog mest den stora vita de menade. Eftersom det inte hade läst på bloggen så visste de ju inte att det var en mycket snällare haj det handlade om. Och förresten så höll ju delfinerna till i den här viken just för att det inte fanns några hajar. Rabblade jag som ett mantra hela tiden. Så kom de! Och kompisen från igår också – den franska dykinstruktören som tog oss till valarna. När jag igår sa att vi tänkte ta kajakerna för att se delfinerna igen sa han att vi inte fick göra det. Det var för farligt. Men jag tror att det är så att alla i själva verket bara skyddar sina delfiner. Och det är bra. Man talar inte om dem och man förbjuder folk att paddla och vistas där de bor. Så att de inte ska bli störda. På samma sätt som Claude höll SIN båt på respektfullt avstånd från dem – höll vi våra kajaker ännu längre bort. Även om nu gårdagens knölval betedde sig PRECIS som om hon utförde ett välrepeterat uppvisnings nummer för turister – så är det trots allt vilda djur. Vill de hälsa på oss – så gör de det. Man lockar inte på dem. Man rör dem inte. Och man håller sig på avstånd. Ibland är de – som igår – nyfikna och lekfulla. Ibland inte.

Och medan jag ligger där och tittar på sex delfiner så vänder sig plötsligt tre stycken om och simmar rakt emot mig. DET var häftigt! (jag vet My..) Ca. 5 meter från mig dyker de sedan och försvinner. I kväll gav vi oss dit igen. Ny kajak kille. Samma förmaningar. Paddla bara till vänster! Inte till höger – starka strömmar. Den här gången nickade jag bara lydigt. Och paddlade iväg – till höger. Ut ur lagunen och in i viken. Men de var inte där. Kanske var vi för tidiga? Eller kanske för sena? Sören upptäckte att kajaken var en surfkajak – så han som inte hade kikare och kameror ombord hade det både blött och roligt J Mötte en surfare därute som sa att ibland ser man dem på kvällarna. Ibland inte. Så sken han upp som en sol. ”Vet du att vi har haft två valar precis härute idag! Rakt utanför hotell lagunen!” Måste vara stort att stöta på en val från en surfingbräda!